I nöd och lust
2011-10-28 (17:22:25)
Åh igår, fantastiskt sätt att avsluta en sådan tjötig dag.
Det var vi och två till i hela biosalongen, och de satt på aaaaavstånd. Så vi drog upp filtarna och upp med benen.
För mig som äälskar svenska filmer så var filmen tokbra, för jag gillar inte tunga filmer. Kärlek, lycklig som olycklig eller helt enkelt humor. I nöd och lust innehöll båda två, skulle säga att det har lyckats jäkligt bra för oj vad jag skrattade, och vad jag kände för dem båda två. Mysigt pensionat, mysig stad, mysiga karaktärer, det var vinter (!) och därmed jättevackert.
Och vet ni? Jag orkade hämta ut paketet igår, det var från trend4you.com (inredningsbutik) och paketet var inslaget i guldpapper samt handskrivet, istället för en vanlig tråkig kartong. Nöjd med leveranstid, utséendet och allra mest innehållet. Så jag drack mitt té och slog in vad som inte var till mig.
Tvättat, råkat handla en ballerina som ska hänga i granen och ett pomerans/kanel doftljus. Kan det inte bli jul nu? Och kan inte min energi komma tillbaka?
vemodigt
2011-10-27 (20:06:19)
Jag tror att jag får ta tillbaka det där med höstdepression, för efter "empatiekonomi" så har den infunnit sig. Men jag tycker att det är mysigt, jag lullar runt till Amy Winehouse och dricker mitt gröna chai té och gör... ingenting. Men jag känner mig låg. Låg låg låg. Har ett paket att hämta ut (mina näckros ljushållare utav ostron!), har inte, orkat? Det är ganska olikt ett energiknippe som mig.
Mamsen träffade min fabrors fru på gymmet för någon dag sedan och hon frågade hur jag trivdes i skolan. Svaret blev att jag trivs, men att jag sviktar i humöret och är arg för att nästa sekund vara ledsen och sedan är jag lyckligare än lyckligast och predikar om hur mycket jag älskar livet. (Hay schizo? haha)
Det känns tomt här hemma utan mina kärleksbarn som brukade krypa upp hos mig och spinna, att somna till det var så tryggt, mysigt, som hemma. Nu bor jag ensam i min lägenhet, jag känner inte närvaron utav andra själar.
Idag är jag mest irriterad, undrar om det egentligen är jag som är ett psykfall för jag får ingen ordning på mina tankar eller resonemang. Det har givetvis med Johan att göra som egentligen påstår att jag är knäpp, både på gott och ont. Inget ont om Johan, han är jättebra men för mig som tydligen "måste" förstå alla människors tyck och tänk pga min utbildning så gör det mig inte klokare. Alla människor förstår inte alla människor, jag behöver inte förstå, precis som Rebecca inte skulle ta hänsyn till nedskräpningslagen om hon kommer in på polishögskolan. Förstår ni logiken?
Eller så är vi bara synkade som med allt annat, det är vi som är knäppa och alla andra sprider sitt glitter runt sig som de smarta, hänsynsfulla och förstående varelser de faktiskt är. Jag tycker att alla är bra, på sitt sätt. Tänker inte börja nedvärdera mig själv förrän Gud talar om för mig att det här fungerar inte. Blir ni klokare? Tycker ni att jag är knäpp och "hänger ut" Johan? Absolut inte men jag måste få ventilera och jag respekterar att han tycker si och så, men han som är kundtjänstmedarbetare kan ju inte få skit av mig om han missar en bokstav på tangentbordet "för han sitter ju faktiskt vid ett tangentbord varje dag". Haha, hoppas att ni ser ironin här. Johan, jag älskar dig och du är jäkligt klok och bra, och jag är inte knäpp.
Min eldsjäl och jag ska på Svensson Svensson - i nöd och lust om en timme, kanske att jag orkar hämta ut paketet innan det för det är ju faktiskt på vägen.
Mamsen träffade min fabrors fru på gymmet för någon dag sedan och hon frågade hur jag trivdes i skolan. Svaret blev att jag trivs, men att jag sviktar i humöret och är arg för att nästa sekund vara ledsen och sedan är jag lyckligare än lyckligast och predikar om hur mycket jag älskar livet. (Hay schizo? haha)
Det känns tomt här hemma utan mina kärleksbarn som brukade krypa upp hos mig och spinna, att somna till det var så tryggt, mysigt, som hemma. Nu bor jag ensam i min lägenhet, jag känner inte närvaron utav andra själar.
Idag är jag mest irriterad, undrar om det egentligen är jag som är ett psykfall för jag får ingen ordning på mina tankar eller resonemang. Det har givetvis med Johan att göra som egentligen påstår att jag är knäpp, både på gott och ont. Inget ont om Johan, han är jättebra men för mig som tydligen "måste" förstå alla människors tyck och tänk pga min utbildning så gör det mig inte klokare. Alla människor förstår inte alla människor, jag behöver inte förstå, precis som Rebecca inte skulle ta hänsyn till nedskräpningslagen om hon kommer in på polishögskolan. Förstår ni logiken?
Eller så är vi bara synkade som med allt annat, det är vi som är knäppa och alla andra sprider sitt glitter runt sig som de smarta, hänsynsfulla och förstående varelser de faktiskt är. Jag tycker att alla är bra, på sitt sätt. Tänker inte börja nedvärdera mig själv förrän Gud talar om för mig att det här fungerar inte. Blir ni klokare? Tycker ni att jag är knäpp och "hänger ut" Johan? Absolut inte men jag måste få ventilera och jag respekterar att han tycker si och så, men han som är kundtjänstmedarbetare kan ju inte få skit av mig om han missar en bokstav på tangentbordet "för han sitter ju faktiskt vid ett tangentbord varje dag". Haha, hoppas att ni ser ironin här. Johan, jag älskar dig och du är jäkligt klok och bra, och jag är inte knäpp.
Min eldsjäl och jag ska på Svensson Svensson - i nöd och lust om en timme, kanske att jag orkar hämta ut paketet innan det för det är ju faktiskt på vägen.
empatiekonomi
2011-10-24 (19:45:37)
Årstider. Jag gillar ingen utav dem, de ger mig alla ångest på något sätt. Dock gillar jag alltid något med varje årstid. Aktuellt nu är hösten då jag tillåter mig själv att ligga under gosefilten i soffan med chokladpraliner och x antal timmars slötittande på tv'n, jag tillåter även mig själv att handla oförskämt mycket té och inredningsprylar. Ultimata tillfället att mysa hemma med nya textiler och ljus, baka &&& skriva konstiga texter för att få bort surret i hjärnan. Finns ingen annan tid på året då jag lyckas klottra ner saker jag blir pinsamt nöjd med. (Är det någon som har vägarna förbi Moderna muséet förresten? kontakta mig då!)
Nej, jag älskar detta. Jag skriver listor på julgodis som ska göras, planerar julklappar och kan i timmar kolla efter de mest eleganta julgranskulorna, jag handlar onödigt dyra presentsnören för att få till de perfekta julklapparna, jag dricker mitt kaffe till nyhetsmorgon med gardinerna fördragna och jag blir allmänt en mycket spralligare person för att jag ser fram emot allt mys.
Nu ska ni veta att jag absolut inte överpyntar mitt hem, jag kommer inte heller att ha ett familjensvenssonfirarjul-hem, fortfarande vitt men med lite rött och mycket feeeeling. Herregud det här låter ju så lökigt så det är inte sant!
Vi struntar i detta va?
...
Jag: åååååh Johan sluta tjata om att tjäna pengar, jag blir ledsen för att jag inte drar in drivor varje månad.
Johan: haha men duuu *bebisröst*, du studerar ju.
Jag: hähä, juste! KUNSKAP ÄR MAKT! nanannanaaa! *nöjd*
Johan: CASH IS KING! HA-HA-HAAAA BAAAAAM!
HAHA, konstigt nog retar inte detta mig, jag gillar när han äger mig sådär pinsamt hårt.
Nej, jag älskar detta. Jag skriver listor på julgodis som ska göras, planerar julklappar och kan i timmar kolla efter de mest eleganta julgranskulorna, jag handlar onödigt dyra presentsnören för att få till de perfekta julklapparna, jag dricker mitt kaffe till nyhetsmorgon med gardinerna fördragna och jag blir allmänt en mycket spralligare person för att jag ser fram emot allt mys.
Nu ska ni veta att jag absolut inte överpyntar mitt hem, jag kommer inte heller att ha ett familjensvenssonfirarjul-hem, fortfarande vitt men med lite rött och mycket feeeeling. Herregud det här låter ju så lökigt så det är inte sant!
Vi struntar i detta va?
...
Jag: åååååh Johan sluta tjata om att tjäna pengar, jag blir ledsen för att jag inte drar in drivor varje månad.
Johan: haha men duuu *bebisröst*, du studerar ju.
Jag: hähä, juste! KUNSKAP ÄR MAKT! nanannanaaa! *nöjd*
Johan: CASH IS KING! HA-HA-HAAAA BAAAAAM!
HAHA, konstigt nog retar inte detta mig, jag gillar när han äger mig sådär pinsamt hårt.
Psykisk ohälsa i några timmar?
2011-10-20 (22:29:38)
Kolla här, känslan jag får utav denna bilden är frihet, viktlös, kärlek och glädje vars rus man känner sprida sig ut ur kroppen,
Vi har diskuterat psykisk hälsa/ohälsa senaste veckan i skolan. Måste man vara sjuk/diagnostiserad för att ha en psykisk ohälsa?
Mitt svar på frågan är nej, och det är inte pga påverkan från vetenskaplig forskning eller vise versa, utan från vad jag själv kan gå in i emellanåt.
Varje dag är oförutsägbar, jag har börjat dagen med kaffe och tända ljus framför nyhetsmorgon, nyduschad och med gott om tid innan jag måste iväg, för mig är det en hysteriskt bra början. När jag kom hem igen låg jag på golvet och grät okontrollerat i flera timmar. Jag minns det knappt, det gjorde bara väldigt ont inom mig. Jag blir inte kränkt, slagen eller tagen från någon. Men jag faller som i ett hål, och det tar några timmar att ta sig upp igen, men jag lyckas alltid och det är jag alltid medveten om. Jag har svårt att se att man kan sätta en diagnos på mig. Jag är inte sjuk, jag är flippad och har mycket energi vissa dagar, adhd sure betts idon'tgiveafuck, men jag är också en väldigt känslig person. Jag lägger mig inte ner och gråter ohämmat av ingen anledning, men jag kan bygga på ett litet ting som tynger mig som tillslut blir till en bomb som exploderar, jag kan också bli ledsen över saker som inte är dödsallvarliga, men som känns.
Jag kan inte heller påstå att jag lider av psykisk ohälsa dygnet runt, men jag undrar samtidigt om andra reagerar som jag. Jag lägger mig i en hög, jag gråter, jag är känslig, jag ser ingenting positivt, jag kan inte andas, minnas, jag får en ångestattack. Sedan går det över på bara några timmar, det är som en boost för jag är tio kilo lättare, jag skrattar okontrollerat och jag älskar a l l t. Som meditation. För mig är det häftigt så länge jag kan se att det går över. Tror inte att jag kan säga att jag vill vara utan det, jag gillar intensiva reaktioner för att slippa snigla fram som en zombie. Men vad säger ni, psykisk ohälsa eller bara en kraftig reaktion?
Vi har diskuterat psykisk hälsa/ohälsa senaste veckan i skolan. Måste man vara sjuk/diagnostiserad för att ha en psykisk ohälsa?
Mitt svar på frågan är nej, och det är inte pga påverkan från vetenskaplig forskning eller vise versa, utan från vad jag själv kan gå in i emellanåt.
Varje dag är oförutsägbar, jag har börjat dagen med kaffe och tända ljus framför nyhetsmorgon, nyduschad och med gott om tid innan jag måste iväg, för mig är det en hysteriskt bra början. När jag kom hem igen låg jag på golvet och grät okontrollerat i flera timmar. Jag minns det knappt, det gjorde bara väldigt ont inom mig. Jag blir inte kränkt, slagen eller tagen från någon. Men jag faller som i ett hål, och det tar några timmar att ta sig upp igen, men jag lyckas alltid och det är jag alltid medveten om. Jag har svårt att se att man kan sätta en diagnos på mig. Jag är inte sjuk, jag är flippad och har mycket energi vissa dagar, adhd sure betts idon'tgiveafuck, men jag är också en väldigt känslig person. Jag lägger mig inte ner och gråter ohämmat av ingen anledning, men jag kan bygga på ett litet ting som tynger mig som tillslut blir till en bomb som exploderar, jag kan också bli ledsen över saker som inte är dödsallvarliga, men som känns.
Jag kan inte heller påstå att jag lider av psykisk ohälsa dygnet runt, men jag undrar samtidigt om andra reagerar som jag. Jag lägger mig i en hög, jag gråter, jag är känslig, jag ser ingenting positivt, jag kan inte andas, minnas, jag får en ångestattack. Sedan går det över på bara några timmar, det är som en boost för jag är tio kilo lättare, jag skrattar okontrollerat och jag älskar a l l t. Som meditation. För mig är det häftigt så länge jag kan se att det går över. Tror inte att jag kan säga att jag vill vara utan det, jag gillar intensiva reaktioner för att slippa snigla fram som en zombie. Men vad säger ni, psykisk ohälsa eller bara en kraftig reaktion?
Rebecca Johansson:
2011-10-20 (19:53:27)
"Du är väldigt oförutsägbar Sara, du kan klä dig i skinnleggins, skinnjacka, dödskalle sjal och sminka dig mörkt, sådär sotigt, och sen tar du upp din iphone och då är det ett babyrosa skal där?! Och sen går du där och ser ut sådär rockig ut, hand i hand med en telenor-kille med stylad frilla och chinos?! Och sen din lägenhet utan rödsvarta väggar, inga elgitarrer UTAN sådär stilrent och vitt, nästan som Mickan i solsidan?! Sen tänker man att du ska gå runt och lyssna på hardcore men din iPhone är fylld med hiphop och så rappar du? Fel kille, fel färg på skal, fel lägenhet, fel musik!"
goesback.blogg.se:
(ska säga lite saker om min bästa vän med innan jag kilar till kojs:
sara oooohlsson äre finaste jag vet. hon har varma hjärtekänslor till allt och alla. hon tillochmed får ångest för småsaker som jag flabbar sönder hjärnan åt. hon kokar te när jag vill ha och hon gråter för att hon älskar sina katter så vansinnigt mkt. hon pratar om vår framtid som husfruar till snygga män med snygga kids i snygga lyor och aldrig finns det i hennes tankar att vi inte ska vara lika tighta om 20 år som vi är idag. lökigt inlägg, men fan vad jag älskar henne. alla borde vara vän med henne anser jag!)
ÅHHHHHHHHHH sötis.
goesback.blogg.se:
(ska säga lite saker om min bästa vän med innan jag kilar till kojs:
sara oooohlsson äre finaste jag vet. hon har varma hjärtekänslor till allt och alla. hon tillochmed får ångest för småsaker som jag flabbar sönder hjärnan åt. hon kokar te när jag vill ha och hon gråter för att hon älskar sina katter så vansinnigt mkt. hon pratar om vår framtid som husfruar till snygga män med snygga kids i snygga lyor och aldrig finns det i hennes tankar att vi inte ska vara lika tighta om 20 år som vi är idag. lökigt inlägg, men fan vad jag älskar henne. alla borde vara vän med henne anser jag!)
ÅHHHHHHHHHH sötis.