Höstdepression? Nej, inte här inte.
Tycker det är mysigt att planera inför julen, tända ljus och dricka te under täcket i soffan framför nyhetsmorgon.
Jag brukar dock bli låg denna tiden på året, men jag står utanför konflikterna och det går bra, förutom en sak som jag aldrig trodde att jag skulle få för mig.
Att göra mig av med katterna. Jag har gråtit och gråtit och gråtit och gråtit och gråtit och gråtit, fan vad konstigt gråta blir när man böjer det? Det känns som att göra sig av med ett barn, eller vad vet jag om det egentligen, men ont gör det. Ontontontont.

Men det funkar inte, de bor för litet, de är understimulerade och de behöver så mycket mer än vad jag kan ge dem. Lyxfoder och kristallkattsand och dyra koppel, det är jag som valt det, inte dem.
Har lagt ut dem på blocket, tanken att omplacera dem gjorde så ont i mig igår, idag känns det helt okej. Bara de inte avlivas eller bor isär, sedan är frågan hur lätt det egentligen är.

Känner mig ledsen och frustrerad.
Jag som leker svensklärare dygnet runt fick med en hel del särskrivningar i annonsen, herregud. Mår inte bra.

Johan står ut, håller om mig och säger inte ett knyst om hur dum/lipig eller dryg jag är, vilket varenda kotte kan lista ut att man hade reagerat negativt på. Tack.