Jag minns en gång. Det är ganska längesedan nu. Jag hade lite hjärtesorg, lite sorg över mycket egentligen. Det var då jag och A hängde på dem fina, hemliga, klipporna. Vi brukade dricka take-away kaffe och pratade om livet, framtiden, människan i helhet, och så några cigaretter på det. När vi sedan körde på infartsleden påväg till mitt jobb, satte A på tingsek's skiva 'restless soul' och för första gången på så jäkla länge, kände jag friheten, lyckan - att vara min egen. Ingen bestämmer över mig, jag gör vad jag vill, jag är bra.
Och än idag, får tingsek mig att känna så. Om än för stunden.
Tingsek i lurarna, alldeles för hett kaffe, en isig balkong. Men det fungerar fortfarande.

Nu är det 2012 och jag ska flyta in i den harmoniska världen, jag ska älska, fokusera rätt, fortsätta skriva, tillåta mig själv att sakna, och blir jag arg - då måste jag vara tyst.
Varför besvarar vi motgångar med ilska och hat? Varför kokar jag när andra människor kommer åt mina svaga punkter, varför håller jag inte för ansiktet och tillåter mig själv att gråta en stund istället för att lägga energi på elaka eller sorliga ting. Sen går det över.

Jag tänkte berätta för er, att nyårsafton är den värsta dagen på året för mig. Det finns ingen annan dag som sveper omkull mig med sin kyla så, för mig är nyårsafton olyckligt. Mina föräldrar lämnade varandra för 12 år sedan, på den dagen. Ingenting jag sörjer idag, jag älskar mina nya familjer. Men det gjorde så ont i en åttaåring som inte fick gråta när vi var bortbjudna senare på kvällen, som dog inombords när raketerna fyllde himlen och min familj, trygghet var splittrad.
Jag ska vara ärlig och säga att jag tänker inte så mycket på det, det stör mig inte idag. Men den där känslan, den lämnar inte kroppen och den infinner sig bara just den dagen på året, kylan. Maten är inte lika god som andra dagar på året. Glittret mot den mörkblå sammetsduken är det fulaste just då. Jag älskar champagne, men inte på nyårsafton, jag klöks bara utav doften.

Inatt firade jag nyår på ett sätt jag aldrig gjort förr. Jag satt uppkrupen i en filt på mammas balkong, med Amy Winehouse i lurarna, en cigg i handen och tittade på raketerna. Jag kände frihet, jag grät lite för det. Men det var vackert.
Det blev alltså inget göteborg, ingen Didde, Gabriella eller Rebecca. Men jag är glad för det. Jag hade inte pallat, min fasad hade brutits ner. Jag behövde rå om mig själv, senaste tiden har varit skit och det exploderade tillslut inom mig. 2012 är välkommet, behandla oss bra är du snäll.

"Mitt älskade barn. Hoppas 2012 blir det bästa året i ditt liv. Det är du värd. Älskar dig."

<3