Jag kan inte fatta att jag skriver detta, men jag som älskar att plugga och känna ruset genom kroppen, men som hatar att gå upp tidiga morgonar, som inte åker till skolan om det inte ska göras något viktigt, som kommer 5 minuter innan lektionen börjar, som alltid haft någon att irritera mig på i klassen... längtar nu så att det spritter i kroppen till måndag morgon då jag ska få sätta mig på bussen i god tid innan första lektionen börjar, jag har alla papper i sin ordning och antecknar allt inkl. överstrykningspenna, jag älskar klassen till tusen för de är så underbara! Helt olika sorters människor, men vi kan dela hemligheter, stötta, skratta, diskutera normalt, ge komplimanger och älska! Man får så mycket bra energi av att omge sig med fina människor.

Och, att jag har lipat över att jag saknar Gabriella är väl ingen hemlighet, men jag har vänt det till det positiva och längtar istället så att jag spricker tills hon kommer hem nästa helg. Att sakna utan att sörja är grejen, lovar.

Tack!