Kom att tänka på hur livet kan förändras för oss människor, på ett halvår, ett år, tio år.
Jag menar, killen hon aldrig trodde att hon skulle få vill dela sitt liv med henne idag. Att hon skulle ha ändrat yrkesinriktning totalt på ett år, var det nog aldrig någon som trodde då.
Men egentligen, så syftar jag på när jag var yngre. De som var mest populära, som började röka först, som fick sminka sig och använda string i skolan för sina föräldrar redan på mellanstadiet, dem som snackade slang ingen annan förstod - de absolut häftigaste på hela skolan, i deras gäng kom man absolut inte in utan att "förtjäna" det genom att slanga en moped eller sätta eld på skoltoaletten. Dem var häftiga när man var liten, hur korkat det än låter idag så tyckte jag och mina vänner att dem var något och hyste en himla respekt.

Idag, undrar jag vad som hände. Jag lever ganska bra skulle jag påstå, jag gör något med mitt liv, utbildar mig, har fina prylar. Men vad gör dem idag? Sist jag kollade så skrev en ett självmordsbrev via facebook, en blev slagen av sin pojkvän och snortade kokain i sin lya i lyckeby som socialen betalar, många är unga mammor för att de har inga betyg som behövs för att komma vidare i livet och istället väljer den lätta vägen där dem får hysteriskt mycket bidrag för att göra ingenting.

Får "vi" vår revansch? Varför har man som liten uppfattningen att det är coola kidz som gör dumma saker? Varför var vi andra för fega för att våga utmana ödet?

En teori, låt oss säga såhär, dem hade kanske inte världens bästa barndom, ostabil familj och ekonomi, dem fick ingen uppmärksamhet och började istället jaga efter den i skolan där dem hittade fler själar av samma art.
Men hade alla i dessa gäng endast dessa utvägar i livet? Har någon växt upp i en fin familj och dragits med av grupptrycket och idag, tio år senare lever dem på soc och har inget självförtroende för fem öre, längst ner på Maslows trappa?... Intressant men ytterst sorgligt.