Det är så hiskeligt (!) skönt att lägga sig under filten och skriva så att pennan glöder, känna att JAG är tillbaka, mig själv.

Är det hemskt att älska sig själv?
Imorse ringde darlo och var så missnöjd med sig själv, jag kan känna likadant men innerst inne vet jag att jag är bra, och jag har också brister - precis som dem flesta andra.
Jag är nöjd med mig själv som person i helhet, för jag är jävligt grym, både på att vara bra OCH på att se saker från flera håll, erkänna mina fel och att jobba på att hela tiden bli en bättre människa. Och jag kan erkänna, att precis som Isabella Löwengrip säger - att krama sig själv kan ibland hjälpa.


Här är en bild på mitt nya soffbord, som jag kämpat runt med det för att få det som jag vill ha det, men att vara envis resulterade i ett bord så högblankt att jag nästintill kan sminka mig i det. (equals nöjd).