Biffigaste rubriken någonsin, men den passar så bra in på en person som jag aldrig mer vill vara utan.
För första gången någonsin har jag älskat gränslöst. Vissa stunder har allt känts hopplöst, idiotiskt, dödsdömt och jag har för första gången i mitt liv haft så ont i hjärtat, psykiskt, att jag skrikit. En person har bringat dessa känslor, A former stranger. (But i lovelovelove you.)

Inte många hade stått kvar efter allt han och jag har varit med om, ändå sover jag med honom, saknar honom så att det känns som om jag sprängs vilken sekund som helst, kysser hans kropp och drar mina fingrar genom hans hår - än idag.



När man är kär blir man så blödig så att det blir pinsamt.